Igår kväll gjorde jag min första (för om jag känner mig själv rätt kommer jag väl inte att hålla mig borta från nål och färg så värst länge...) fotgaddning! Varje gång jag ska tatuera mig tänker jag att jag ju vet att det gör ont men att jag också alltid står ut. Jag tänker att jag inte ska hetsa upp mig utan istället sitta avslappnat, småprata lite och säga saker som "det här var ju inte så farligt, det känns ju, men det gör inte ONT".

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA. Satan i gatan och fan och hans moster vad ont det gjorde! Samtidigt så var det var lätt värt både extremsmärta och psykotiska dödsryckningar, för det här kan ha blivit my finest piece såhär långt. Färgerna, stilen, texten, placeringen... det blev precis som jag ville ha och tusen gånger snyggare. Jag älskar't! Just nu ser min fot ut som ett deformerat köttstycke snarare än en fot, så jag lägger upp en liten sneak peak med plast och utsmetad färg tills svullnaden har lagt sig. Man måste ju bjucka på lite cliffhangers såhär i bloggvärlden.